MÖGELFAKTA

 

 

Vad är mögel?

 

Det är viktigt att påpeka att svartmögel inte är en mögelsort utan att det är flera mögelsorter som har bakats ihop under ett begrepp. Vanliga sorter som benämns under namnet svartmögel är Cladosporium, Aspergillus, Alternaria, Stachybotrys, penicillum, Fysarium. Om man skall kunna avgöra exakt vilken sort det rör sig om bör man kontakta en fackkunnig inom mögel och mögelsanering för att utreda vilken sort det rör sig om.

Oavsett vilken sort det är så är ändå problemet att denna typ av mögel producerar stora mängder gifter (toxiner) som är farliga för oss människor.

 

Svartmögel och mänskliga symtom – allergier

 

Svartmögel kan orsaka en rad olika symtom på människor vilka några kan vara lätthanterliga och andra svårare att leva med. I bägge fallen vill man ändå åtgärda och sanera problemen med svartmögel innan det uppstår mer problem. De lindriga symtomen kan vara en rinnande näsa, kliande ögon eller att man hostar ovanligt mycket. De värre symtomen kan vara kroniska andningsproblem och att man blir mycket trött och man kan utveckla astmatiska besvär. Det är därför mycket viktigt att åtgärda problemen så fort som möjligt!

 

Olika sätt att bli av med svartmögel själv

 

Man kan sanera och ta bort svartmögel själv och det finns en mängd olika saneringsvätskor på marknaden som är till för just detta. Det som dock kan vara viktigt att veta är dessa vätskor inte kommer att neutralisera gifterna som kommer från möglets sporer i luften och man då snart kan vara tillbaka på ruta ett igen med sina mögelproblem. Det är därför väldigt viktigt att skapa en miljö där inte sporer trivs.

 

När skall man kontakta fackkunniga?

 

Om man känner sig osäker på vad svartmöglet beror på eller hur man skall kunna bli av med det är det alltid bäst att kontakta en fackkunnig mögelsanerare så fort som möjligt. Även om det kostar en slant så kan hälsoproblemen som annars uppstår vara anledning nog att göra det ordentligt.

 

 

Definition av mögel

 

När man talar om mögel i byggnader menar man vanligen mikrosvampar och vissa bakterier. Dessa kan etablera sig på byggnadsmateria .

 

Bakterier och svampar är skilda typer av organismer. En gemensam egenskap är att de saknar klorofyll och därför inte kan tillverka sin egen näring, som växterna gör vid fotosyntesen.

Dessa mikroorganismer är beroende av annat organiskt material för näring och energi. Näring får de genom att bryta ner dött organiskt material. I naturen har de därför en viktig roll i kretsloppet.

Mikroorganismerna växer inte i luften utan på material, men frigörs till luften på olika sätt. Luften innehåller därför alltid en mängd mikroorganismer.

 

 

Luktsmitta innebär att ett material har bundit lukter från emissioner från annat mikrobiellt skadat material utan att materialet själv har möglat. På samma sätt som personer som bor i mögelhus luktar mögel på grund av kontaminering eller med andra ord hår och kläderna har tagit luktsmitta. Luktsmittan kan även bära gifter (toxiner) från en mikrobiell skada. Toxinerna är mycket stabila och kan påverka inomhusmiljön i åratal om smittat material inte byts ut.

 

Mikroorganismers näring

 

 

Fukt: Det krävs fukt för att mikroorganismer ska växa till men efter tillväxt överlever vissa arter länge utan fukt.

 

Organiskt material (näring): Trä, spån- och gipsskivor, asfaboard, mineralull, sand, betong, linoleum, plast mm.

 

Syre: De flesta mikroorganismer kräver tillgång till syre (aeroba), men det finns även dom som inte tål syre (anaeroba).

 

Temperatur: Olika arter kräver olika temperaturer. Allt mellan 0-80 C˚.

Mikroorganismer kan avge gaser upp till 40 år efter det att de har dött.

 

Arter & symptom

 

Nedan är ofta förekommande mikrober i byggmiljön och vissa har negativ påverkan på vår hälsa.

 

Acremonium

Förekommer i fuktiga miljöer, t.ex. källarväggar. Kan ibland vid höga halter vara sjukdomsframkallande.

 

Alternaria och Ulocladium

Är vanliga i naturen. På människor är de kända under namnet bagarlunga eftersom Alternaria förekommer på korn. Kan ge astmatiska reaktioner.

 

Aspergillus

Det finns många arter av Aspergillus. Några kan angripa lungor, ögon etc. samtidigt som de ger olika astmatiska och toxiska reaktioner. Aspergillus versicolor betraktas som "sjuka hus" indikator.

Aureobasidium

 

Förekommer i fuktiga miljöer t.ex. badrum. Den bildar ett stort antal sporer som kan ge lungproblem och eventuellt allergi.

 

Chaetomium

Förekommer på cellulosahaltigt material som papper (gipsskivor), masonit, spånskivor etc. De producerar den källarluktande VOCen Geosmin och kontaminerar porösa material. Chaetomium kallas även mögelrötasvamp eftersom den orsakar rötskador och försämrar hållfastheten i materialet.

 

Cladosporium

Är vanlig i naturen och längst ned i kylskåpet, på tapeter, jord etc. Den kan ge höfeber och astma samt producera toxiska ämnen.

 

Eurotium

Antas allmänt vara en "välvillig" mögelsvamp.

 

Exophiala

Förekommer i nedbrutet trä och jord. Kan ge hudproblem.

 

Fusarium

Producerar flera sorters mycotoxiner. Trivs i fuktiga miljöer och Fusarium kallas även"vattenskada" indikator. Fusarium är en toxinframkallande organism och betraktas som en olägenhet för människors hälsa om den förekommer i inomhusmiljön.

 

Mucor

Är vanlig i husdamm och kan ge luftvägsallergier.

 

Penicillium

Är vanlig i inomhusluft. Det finns många arter av Penicillium och ett flertal av dessa producerar mycotoxin. Några är kända för att orsaka "sjuka hus" -problem.

 

Phialophora

Förekommer i fuktiga miljöer t.ex. badrum och utomhus är den vanlig på trä med jordkontakt. Förekomst av denna svamp tyder på att det är eller har varit mycket fuktigt .

 

Trichoderma

Växer på trä och träbaserade material, där de kan utveckla immunförsvarsnedsättande egenskaper.

 

Scopulariopsis

Är vanlig såväl inom- som utomhus. Den kan angripa hud och naglar på djur och människor.

 

Stachybotrys Chartarum

Stachybotrys chartarum växer främst på platser som är mycket fuktiga med cellulosahaltiga material, till exempel tapeter eller gipsskivepapper. Ofta ses den i samband med vattenskador i byggnader.

Medan andra mögelsvampar i byggnader ofta förknippas med mera diffusa symptom som till exempel trötthet, huvudvärk eller ögontorrhet kan Stachybotrys chartarum dessutom orsaka mera akuta symptom såsom blödningar i andningsvägarna. Stachybotrys chartarum kan också orsaka reaktioner vid hudkontakt, och svampen anses ha nedsättande effekt på immunförsvaret. Stachybotrys kallas även "vattenskadeindikator"

 

Wallemia

Är vanlig i inomhusluft, kan ge hudproblem.

 

Rhodotorula

Är en jästsvamp. Samtliga jästsvampar är ett tecken på fuktig miljö.

 

Streptomyces

Streptomyceter är bakterier som ofta lever tillsammans med mögelsvampar och andra bakterier i angripet material. De producerar den källarluktande VOCen Geosmin och kontaminerar porösa material, även betong. Geosminlukten är svår att få bort från byggmaterialet, kläder och möbeltextilier även om det mikrobiella angreppet åtgärdas.

Förutom Geosmin har vissa streptomyceter visat sig stimulera cytokinprodution och Streptomyces griseus, som är vanligt i byggnader, producerar toxinet valinomycin.

 

Bacillus

Är en sporbildande bakterie med "unken" lukt. Den överlever torra förhållanden och kan växa till om ny fukt tillförs. Den förekommer ofta i mikrobiellt skadad mineralull.

 

All ovanstående info kommer från laboratoriet

PK Group AB, Husläkarna.

 

Äkta hussvamp

 

Den äkta hussvampen, Serpula lacrymans, är vår mest fruktade fiende bland rötsvampar. Det beror på att den under gynnsamma omständigheter (för svampen) kan bryta ner bjälkarna inom ett stort område på mycket kort tid, och att det är komplicerat att sanera en angripen byggnad. Den som har otur kan råka ut för att hussvampen spridit sig genom flera våningar innan den upptäcks. I sammanbyggda hus kan den dessutom ha spridit sig till grannen.

 

För att överleva kräver S. lacrymans dessutom tillgång till kalk och vatten. Kalk kan den få från murbruk, puts, betong, gips, mineralull leca, eller andra kalkhaltiga material. Kalken används till att neutralisera pH, eftersom Serpula lacrymans utsöndrar oxalsyra. Finns det inte tillgång till kalk så dör svampen " i sitt eget syrabad".

Äkta hussvampen kräver relativt låg fuktighet jämfört med annan hussvamp. När fuktnivån kryper till under optimal, så slutar svampen att växa aktivt. De kan däremot ligga i dvala under något decennium utan att dö, och börjar växa igen om träets fuktkvot stiger till rätt nivå.

Serpula lacrymans kännetecknas av att det angripna träet blir lätt brunfärgat, och spricker i djupa sprickor med ca 50 mm mellanrum eller mer. På golvet kan ofta iakttas ett brunt

pulver, som brukar liknas vid kanel eller kakao.

 

Optimal temperatur är ca + 20°C och svampen dör vid ca + 37°C.

 

Hur vet man att det är svartmögel?

Svartmögel uppkommer främst nära fuktiga områden i hus och lägenheter. Vanliga platser kan vara vid avlopp och nära dusch, toa eller kökets diskbänk. Det kan också uppkomma i tapeter och på väggar om luftfuktigheten är mycket hög eller om det finns vattenskador i huset eller lägenheten.

Svartmögel ser ut som namnet antyder. Det är en svart beläggning på det skadade området som växer cirkulärt och ser ut som svarta prickar. Det är därför vanligt att svartmögel också kallas för Svarta Prickar.